Sjuka barn

Minstingen är sjuk igen, alltså har jag vab:at idag. Inte en ultimat situation, utifrån jobbet sett, så här dagen före julavslutningen med allt som hade behövt göras. Men istället fick jag en mysig dag med mina egna barn. Vi fick tillbringa dagen inomhus eftersom det var -16 grader, som varmast mitt på dagen. Det är vackert som ett julkort ute, jag gillar att det är snö och vinter, men det hade kunnat vara lite varmare. Ja, vi fick rita, pyssla, spela spel och baka istället. Nu har jag gjort färdigt julkorten till barnen på jobbet och har provsmakat brödet och snart är det dags att säga god natt! Förresten, lite har jag stickat också. Det ska bli tovade tofflor till T. En julklapp, om jag blir klar i tid...

Juligt värre!

I helgen har det pepparkakshusfixats! Det är (nästan) första gången jag bygger, men P han är van. Kan bara minnas ett pepparkakshus i min barndom, antagligen ett resultat av mammas dåliga samvete över att vi inte pysslade tillräckligt inför jul. Jag minns baket som något halvhjärtat; färdiga delar som limmades ihop småslarvigt, rinnig kristyr men framför allt besvikelsen över den unkna smaken när vi väl högg in på det hela vid sisådär pass tjugondagknut. Sedan dess har det inte varit någon tradition. Men, det var ju roligt! V dekorerade noggrant med non stop och silverkulor. Nu står det här och sprider pepparkaksdoft och julstämning. Jag har återtagit svärmorssjalsstickningen, raggsockarna är klara och värmer fötterna perfekt!

Julpyssel och bäbismössa

Idag har vi julpysslat, barnen och jag. När lillebror sov gjorde V och jag julkort. V ritade stiliga tomtar som dekorerades med paljetter och glitter och annat vackert. Efter en stunds pulkaåkning på eftermiddagen bakade vi pepparkakor allihopa (ja, P den stackaren har inte fått vara med i julstöket alls, han har legat nedbäddad i sängen i feber hela dagen). V, snart 4, klarar så mycket: han har tagit ut och lagt upp alla pepparkakorna själv. Det enda han behövde hjälp med var att kavla ut den motsträviga pepparkaksdegen. T åt upp all sin deg och var mycket nöjd. Jag hittade mormors pepparkaksformar så i år blir pepparkakorna extra fina. Till sist en bild på bäbismössan. Jag lät mina skavda fingrar vila från strumpstickning i går och stickade klart knytbanden på mössan. Nu kan både jul och bäbis komma, vi är förberedda!

Varm om en fot...

En raggsocka klar (nåja, trådar ska fästas). Snabb, men lite tråkig stickning - jo. Blåsor på händerna av strävt garn - japp. Varmt för frusna tår - jajamän. Jag är rätt nöjd, inga krussiduller bara varmt och enkelt. Stickat utan något särskilt mönster.

Nya behov

Kylan har fått mig att omprioritera när det kommer till stickningen. Koftan jag bestämt mig för att sticka klart (äntligen!) och min svärmorssjal får vackert vänta. Jag behöver raggsockar! Nu! I min ganska blygsamma garngömma finns två nystan isländskt raggsocksgarn som syster fick med sig från Island i våras. Precis vad mina frusna fötter behöver. Det är inte det mest fantastiska garn jag stickat i, grovt och sticksigt som det är, men det blir nog perfekt till mina stackars kalla tår. Sedan får jag nog lov att sätta fart med de andra stickningarna också, klassrummet där jag håller till i på dagarna är kallare än nordpolen...

Länge leve lördagkvällen!

En bra lördagkväll hos fröken avig (nu förtiden): brasa, en bra film och något att sticka. (Tänk ändå hur uppfattningen om en bra lördagkväll ändras som över en natt!)

Har stickat färdigt min mössa, men den bloggar jag mer om när jag har en bild (det är roligare med ett foto!).

Har bestämt mig för att sticka en hjälmmössa till bäbisen som är i antågande, passar på att använda lite garnrester av drops alpaca. Mjukt och mysigt till en liten, tror jag.

Till mig själv blir det en svärmorssjal i ett mossgrönt garn från Färgkraft. Till min stora förvåning upptäckte jag efter ett par varv att det faktiskt går LÄTT! Börjar kanske få lite stickrutin? Till och med när det gäller spets?

Systers sjal

Här är en bild som skulle varit här för längesedan: systers födelsedagssjal. Ingen vacker bild, men sjalen blev bra. För övrigt råder stickstiltje hos fröken avig. Eller, det var inte helt sant. Jag stickar på en mössa, men just nu har jag stickningen i huvudet eftersom jag försöker tänka ut en bra bäbisstickning, men inte hittar något som jag fastnar för ordentligt. I denna stund tror jag det blir en mössa, men jag har ändrat mig många gånger redan... Nu ska jag samla mina krafter och höstlovsvila.

Längesedan

Det var verkligen länge sedan jag orkade blogga! Jobbet började i augusti och tiden har bara runnit iväg. Lite stickat har det förstås blivit; min hemliga stickning var ytterligare en Avigmaskans sjal. Den här i Drops Alpaca, en mörkt grön nyans. Den sjalen blev jag mycket nöjd med, nästan inga missar alls! Lillasyster som fick den i present blev glad. Den enda bilden jag har av sjalen är inte att hurra för, men kanske visar jag den ändå senare. Sedan har jag nog mest småstickat tror jag. Stickat lite på en kofta jag har hållit på med i evigheter, påbörjat någon vantstickning. Men något ordentligt projekt har jag inte haft på ett tag nu. Jag har nog för mycket annat som tar min energi just nu. Mitt jobb är egentligen fantastiskt roligt, men tar mycket av min ork. Jag hoppas att jag får lite energi tillbaka snart.

På Syfestivalen i Borås var jag och inhandlade fint garn som väntar på att bli något. Ett garn ska nog bli en sjal till mig själv, jag har bara inte bestämt vilken... Några bilder på mitt fina garn kommer framöver. Och kanske också på mitt nya garnskåp, jag ska nämligen möblera om lite här hemma och ge mina stickgrejer lite bättre plats. När orken kommer tillbaka!

Hemlig stickning

Egentligen skulle jag vilja skriva lite om min pågående stickning, men det ska bli en present till syster och hon tittar in här ibland och jag vill inte avslöja för mycket. Den stickningen tar all sticktid i anspråk eftersom den har en dead-line, men den är snart klar! Och då ska jag komma ihåg att visa en bild.

Under tiden drömmer jag om mer spetssjalsstickning! Jag har letat upp flera mönster jag ska ta i tu med så fort jag kan. Bara att leta mönster är roligt, för att inte tala om att fundera på olika garn. I veckan var jag i göteborg och råkade gå förbi Strikk och där råkade jag gå in en stund (en kort stund, eftersom övriga familjen inte är lika entusiastisk inför stickbutiker som jag) och klappade på fint garn. Men denna månaden blir det inget nytt garn... Har bestämt mig för att jag får sticka på befintliga projekt ett tag framåt.

Mitt i blåbärsriset

Efter en vända i blåbärsskogen blev det paj! T hjälpte mig med plockningen.

Inhandlade garn till ett nytt projekt idag, men mer om det en annan gång.

Grövelsjöfjällen

Det här fantastiska har jag fått vila ögonen på i veckan. Det går att ta sig en bit upp på fjället med barnvagn, så även T har fått uppleva utsikten. Stickat? Ungefär tio varv på en Twisted-socka...

Spetskompetens

Det måste väl vara när man är bra på spets?

Nu kan jag inte säga att jag är bra på spets efter ett spetssprojekt, men jag är omåttligt nöjd med min sjal! Den har fel, men det syns faktiskt inte så mycket. Nu förstår jag vitsen med att tvätta och spänna ut stickade plagg, det gjorde stor skillnad och var väl värt besväret. Mönstret är Avigmaskans sjal och garnet är entrådigt Gästrike från Järbo och både mönster och garn är en present från SticksIdan. Tusen tack, det var en perfekt present! Den här stickningen gav verkligen mersmak. Jag har redan hittat många mönster jag vill sticka, Ravelry är en fantakstisk källa till inspiration!

Koftan, då? Jag har börjat, den första delen som är resårstickad mudd, den delen förstod jag. Resten får väl lösa sig efter hand...

Blockning!

Nu ligger min sjal på bockning! Spännande att se hur det blir imorgon när den torkat. Har som sagt inte blockat någonting förut så detta är spännande i dubbel bemärkelse. Mer om detta så snart jag kan!

Nu sitter jag och muttrar över mitt nästa projekt, en spetsstickad Dropskofta. Är det mig det är fel på eller är Dropsmönster över lag krångliga? Jag som hade tänkt börja sticka, och så blir jag sittande och läser och läser om femtielva gånger och blir inte klok på det ändå. Själva stickningen verkar inte så svår, men jag fattar bara inte hur det är tänkt. Blir till att läsa norska versionen kanske... eller så gör jag lite som jag tror så kanske det ger sig.

Småvarmt

De här armbanden stickade jag i veckan när ett presentbehov plötsligt uppstod. Ett blev present, det andra blev jag tvungen att sticka åt mig själv för jag tyckte det blev ganska fint. Mönstret kommer från boken Sticka småvarmt. Men jag har inte riktigt bestämt mig för om jag tycker det är roligt eller fånigt med stickade smycken. Dessa var i alla fall roliga att sticka och som sagt fina, nästan som en liten mudd.

Snart, snart är min sjal färdigstickad! Tänkte sätta mig med de sista varven strax.

Somrigt och sandigt

Vid vårt gammla brygghus står en fin gammal ros. Den ser inte mycket ut för världen större delen av året, och ska jag vara ärlig är jag inte så bra på att ta hand om den, men den doftar alldeles himmelskt! Så här på kvällskvisten sprider den rosendoft i hela trädgården. I min ugn står en kavring och sprider kummindoft i huset. Själv sitter jag trött i soffan. När man varit igång en hel dag är det skönt att bara sitta en stund. Idag har varit en dag fylld av sand, bokstavligt. Barnen och jag och vännen och hennes lille son har varit på stranden. Man kan lugnt säga att vi liksom blivit ett med sanden; sand har den förmågan, antar jag. Men det hör sommaren till. Något som också hör sommaren till för min del är fönstermålning. P tycker att det är dötrist och lämnar mer än gärna över den sysslan till mig. Själv tycker jag att det är ganska meditativt att skrapa, olja och måla. Har blivit rätt bra på att kitta fönster också, om jag får säga det själv. Men nu är det en stunds vila i soffan, sedan blir det några varv på sjalen med VM i bakgrunden. Lånade en inspirerande liten stickbok härom dagen, Sticka småvarmt. Har fått massa ideer! Får se vad nästa projekt kan tänkas bli.

Snart klar

Man ska läsa mönster noga. Det är skillnad på "upprepa mönsterrapporten 6 ggr" och "upprepa mönsterrapporten ytterligare 6 ggr". Det var det senare som gällde för mitt mönster upptäckte jag, visserligen innan jag hunnit sticka kanten, men det kändes lite snopet. Men snart är jag klar! Har inte blivit så mycket stickande på några dagar men nu ska jag sätta mig tillrätta med stickningen och en kopp te. Gott för en förkyld hals!

Snart hoppas jag kunna blogga några bilder på min pallkragsodling. Jag är så glad över alla späda små blad! Alldeles amatörmässig men så fantastisk. Jag har insett att jag är lite för bekväm för att odla på riktigt även om jag drömmer om köksträdgård och örtodlig och växthus med tomater. Men i år verkar det i alla fall bli lite av det ätbara slaget här i trädgården, om än inte i så stor skala.

Äntligen sommarlov!

I torsdsgs jobbade jag min sista dag före sommaren. Fortfarande är jag lite lätt uppe i varv och har inte hunnit förstå att jag faktiskt är ledig. Länge! Inget särskilt är inbokat och det passar mig perfekt, det är så skönt att bara ta dagen som den kommer.

Inte för att mitt fotbollsintresse är allt för stort, men flera VM-matcher har jag hunnit se och sticka till. Min sjal växer och jag har faktiskt inte så många varv kvar. Jag är nöjd så här långt, även om jag gjort en miss och fått mönstret skevt ett varv. Det retar mig, men inte tillräcknligt mycket för att jag ska repa upp och sticka om. Det ska bli spännande att se hur den ser ut efter blockning. Och det där med blockning ska bli spännande, jag har inte blockat förut. Kommer förmodligen att behöva lite råd om det.

Annars har jag försökt att varva spetsstickningen med Twisted-sockarna. Jag gillar mönstret, men det har ändå varit en trög stickning. Tills igår kväll, då kom jag på att det nog var lättare med metallstickor än bambu. Sedan har det gått som en dans så i höst kanske jag har ett par snygga sockar.

Nya vinklar

Det är spännande att sätta en kamera i händerna på en treåring! Många vinklar och vrår och nya perspektiv på vardagen vill jag lova. För siså där två år sedan fick jag mitt hem noggrant fotograferat av två små vänner på besök och när jag såg bilderna kände jag nästan inte igen mig. Mycket intressant! Och lite nyttigt att se saker från en ny synvinkel, även bokstavligt...

Knåpar på med min sjal, det finns nog hopp om att den blir klar inom överskådlig framtid!

Lat helg

I helgen har vi tagit det väldigt lugnt. Promenerat i skogen, dragit lite ogräs i rabatten (otroligt tråkigt, att rensa alltså) och bakat bullar. V och jag var i stan och besökte garnaffären. Inte så kul faktiskt, om ni frågar V men han var ändå väldigt tålmodig. Många vackra nystan hann han klappa innan mamma hade bestämt sig. Grönt sockgarn till maj-sockarna blev det. Men väl hemma insåg jag att jag faktiskt behöver en kofta, så det blir nog till att besöka affären igen på måndag. Utan treårigt sällskap. Det kan vara svårt nog att bestämma sig ändå...

Det var svårt att hitta ett roligt sockgarn, jag är inte så förtjust i den spräckliga sorten. Men det jag kom hem med är nog bra tror jag, Sisu från Sandness. Färgen är fin! Jag började lite smått igår. Armen är fortfarande inte riktigt bra, så jag försöker att inte sticka så lång stund och byta mellan olika sticknigar.

Aj!

Till mitt stora förtret tror jag att jag drabbats av stickarm, om man nu kan det. Det värker illavarslande i högerarmen, särskilt i armbågen. Det har liksom smugit sig på, helt plötsligt insåg jag att jag nog måste vila min arm från stickning. Det är nämligen, tyvärr, det enda jag kan komma på att jag fått ont av. Det är verkligen tråkigt att inte få sticka! Det positiva är att jag kommit lite tidigare i säng och att jag läst. Läsningen har legat nere länge nu även om jag har längtat efter att läsa. Det är bara det att jag är så trött på kvällarna och då stickningen är behagligare eftersom den inte kräver samma slags koncentration (nåja, det beror väl på val av bok eller stickning).

Jag har i alla fall vilat tre kvällar i rad nu och om det inte känns bättre imorgon tänker jag nog sticka ändå. Hellre ont och roligt än ont och tråkigt...

En liten bit sjal

Inte så mycket stickat den här veckan heller. Jobbet tar ganska mycket av min energi, jag orkar bara sticka lite grann på kvällen. Härom kvällen försökte jag mig på att sticka i sängen, men det var inte så lyckat. Tyckte det trasslade sig alldeles ovanligt mycket... Så här långt har jag i alla fall kommit på min sjal. Jag är mycket nöjd!

I morgon åker lillasyster till Island. Hon har lovat att titta i garnaffärer för min räkning, jag ser framför mig många vackra ullgarner. Det ska bli spännande att se vad det kan tänkas bli. Hoppas de isländska vulkanerna håller sig lugna minst en vecka till.

Stickstiltje

Det är ganska stilla på stickfronten just nu. Något varv på den omtalade sjalen och något varv på krusbärsmössan är allt jag stickat under veckan som gått. Sjalen är en rolig stickning, om än tålamodskrävande. Mönstret växer så sakta fram och blir fantastiskt vackert. Jag blir förvånad över att det är jag som åstadkommer det där.

I början av året gick jag både med i Stickameras sock- och pulsklubb, för att hitta mönster som utmanar mig eftersom jag är lite feg på stickområdet. Men jag har inte stickat ett enda mönster än. Nu blir det nog ändring på det för aprilsockarna blev jag verkligen sugen på att prova! Ska absolut försöka hitta ett passande garn. Nu ska jag ladda kamerabatterierna så att jag kan ta foton på ett par små sockar som jag ska ge bort imorgon.

Redan söndag

Efter en vecka på jobbet är jag redan inne i jobblunken igen; det där som gör att veckan bara består av måndagar och fredagar, alla andra dagar bara liksom svischar förbi. Det har varit roligt att träffa alla elever igen, men det känns lite tomt och konstigt att åka ifrån sina egna barn på morgonen.

Så värst mycket stickning har det inte blivit, men jag har ett intressant projekt på gång som jag stickat lite på i alla fall. T ska få en mössa och jordgubbsmössor i all ära, men det här blir nog en krusbärsmössa har jag insett. Mest kanske på grund av färgvalet. Antingen blir den lite rolig eller så blir den helt förskräcklig. Det återstår att se, hur det än blir lovar jag att visa en bild den är klar. Men eftersom det är roligare med en bild kommer denna, på en figur som flyttade in före påsk och som är så söt att den fått vara kvar framme (men den sorterar nog inte under kategorin påskpynt ändå :)

Små projekt

Eftersom jag är lite otålig och eftersom min spetssjal kräver så mycket koncentration har jag lite smågrejer vid sidan av. Ett sådant projekt var systers mobilfodral. Det har nu landat hos mottagaren så jag kan visa en bild. Det var en mycket enkel, improviserad stickning: jag dubbelstickade några cm (7?), öppnade och gjorde några hål för bandet och avslutade med resår en liten bit. Garnet är Lett lopi och det svarta luddiga som jag maskade av i är från min barbapappastickning i julas, något luddigt i syntet. Voila, en mobilpåse a la syster!

Ett par små strumpor till är på gång också, men annars har jag mest tagit hand om snoriga, febriga små. Och på måndag börjar jag jobba igen efter ett helt år som föräldraledig. Det känns lite konstigt, men roligt också.

Nya projekt

Jag gillar verkligen min nya sjalstickning, men som jag antytt kräver den min fulla uppmärksamhet för att inte rasa iväg och bli alldeles fel. Så jag måste hitta något lagom litet att ha vid sidan av. Därför blir det en liten påse till systers mobil av nån passande rest, jag har redan en vag idé. Och en hel del rester.

Har lite dåligt samvete för att jag inte stickat något av mönstren till årets sockklubb eller pulsklubb, och det var ju inte för att ge mig själv dåligt samvete jag gick med! Så det ska jag också ta tag i.

Annars är det utomhus jag har tagit tag idag. Jag kan få lite trädgårdsryck ibland, särskilt på våren. Jag och grensaxen gick lös på asp- och sälgslyet som invaderat bortersta hörnet av tomten. Rishögen från i höstas växte ordentligt. Jag hoppas på påskbrasa!

Till min stora överraskning hittade jag små spirande krokusblad, på en helt annan del av tomten. V och jag planterade på vinst och förlust några krokuslökar förra våren (vilket är fel planteringstid, jag vet), men se där - det gick bra ändå. Det där med att göra grejer på vinst och förlust gillar jag (men kanske inte när det gäller att sy gardiner...).

Våffeldags

Idag är det visst dags att ta fram våffeljärnet. Det är faktiskt vår i luften! Jag ska nog ta min nya, fina vårhalsduk när jag går ut idag.

Fick repa upp ett par varv på min sjal igår kväll. Det var helt plötsligt fler maskor på ena sidan mittmaskan än på den andra och ingenting stämde alls. Måste ha gjort några extra omtag eller nåt, men jag upptäckte det i tid i alla fall. Min slutsats är att inte sticka på just den sjalen till Bolibompa tillsammans med en frågvis treåring!

Säll är den som har som rättesnöre

... att man bör nog tänka efter före. Jag bör nog tänka efter före nästa gång jag får ett infall att sy, inser jag när jag nyss hängde upp en gardin jag sydde i går. Jag önskar verkligen att jag kunde sy, jag har till och med ett litet tyglager med tyg jag hoppas någon gång sy fantastiska saker av.


I verkligheten är det inte så. I verkligheten har jag inte ens en egen symaskin, utan lånar svärmors Husqvarna Automatic från 60-talet (den är jättefin, jag satt en lång stund och läste intruktionsboken bara för att den var så fin) när jag får för mig att försöka. Och igår skulle det alltså bli gardin till hallen. Tyget är vackert och lite vårligt och eftersom huset är gammalt är det förlåtande snett och vint, så man ser kanske inte hur snett och illa jag sytt. Tänkte ett tag lägga ut en bild, men -nej. Kanske en bild på tyget? Eller på gröna fina Husqvarna? Kan bara konstatera att jag inte kan sy. ;)

MEN, måste jag påpeka, jag håller nog på att lära mig sticka! Spetssjalen går som en dans. Ingen TV-stickning dock.

Clapotis

Nu har jag en bild av min Clapotis i miniformat. Jag gillar mönstret och kommer säkert att göra en hel någon gång.

I går kväll satte jag i gång med min spetssjal och det går riktigt bra så här efter si sådär tio varv. Uppläggningen förstod jag inte riktigt så jag uppfann förmodligen något nytt, men det ser ok ut ialla fall.

Och nej, mina intarsiavantar har jag inte kommit någon vart med. T rev i min garnkorg i går och jag nästan hoppades att vantarna skulle ryka iväg med alla nystan som for så att jag slapp dem...

Klar!

Efter lite klurande bestämde jag mig för att göra en mindre version av Knitttys Clapotis av mitt lyxgarn, två nystan Furin från Noro. Ett udda garn förstod jag efter att ha letat runt på Ravelry, där fanns tre ynka projekt i det garnet (inget av dem jag blev inspirerad av).

Så en halsduk blev det och nu är den klar, men kameran och jag var inte riktigt överens för färgerna blev inte fina på bild och sedan tog batterierna slut... Bild kommer en annan dag alltså. Här måste jag säga att färgerna överraskade mig i verkligheten också. Det som syntes av garnet var skiftningar i körsbärsrött, vitt, turkos och en aning olivgrönt. Men visade sig även skifta i laxrosa och senapsgult (!). Funderade ett tag på att ta bort de grällaste partierna, men jag hade ju inte så mycket garn så tillslut fick det bli som det ville och det blev ganska bra ändå.

Sedan fick jag en fin födelsedagspresent av vännen I, en garnhärva och ett mönster på en spetssjal. Den ska jag börja på så snart som möjligt! Garnet är nystat och klart. Tänk att hon visste att det var precis vad jag behövde.

... och börjat fippla med tangenterna istället ;)

(Råkade halka och publicerade endast min rubrik!) Ja, här kommer inlägget istället:
Har som sagt slutat svära, helt enkelt eftersom jag lagt min intarsiastickning på hyllan ett tag. Men jag ser den varje dag och endera dagen får jag nog och hugger in på den igen.

Var i den stora staden i helgen och strosade omkring. Hade ingen lust att handla kläder alls, för allt såg exakt ut som min mammas 80-talsgarderob: marinblå raka kavajer med upprullade ärmar i alla affärer. Det är nog så man inser att man inte är så hipp längre, (fast det har jag nog aldrig varit iof)... Men garn vill jag alltid handla så det gjorde jag. Ett lyxgarn i vårfärger, som jag ska visa en bild på snart hoppas jag. Kanske V får hjälpa mig att fota, så det blir gjort! En halsduk kanske det blir, det får man väl aldrig för många av?

Nu har jag slutat svära...

#%&@!#¤!!

Usch, så många fula ord som vill hoppa ur min mun!

Jag har hittat ett jättefint vantmönster med en figur på varje vante, som ska stickas i intarsia. Det såg inte så svårt ut men skenet kan bedra. Ja, själva vanten är ju inte komplicerad men den lilla oskyldiga figuren mitt på... Jag har känt mig som Papphammar vissa stunder när allt garn bara har trasslat och det är stora hål på ställen där det inte ska vara hål och baksidan ser ut som ett råttbo (jag använder en bakgrundsfärg och tre mönsterfärger, mycket att hålla reda på).

Men, det är bara att repa upp, se glad ut, ta ett djupt andetag och börja om. Efter att ha försökt läsa mig till på olika ställen hur det ska gå till, ska jag ge mig på ett nytt försök. En vacker dag ska jag nog kunna visa upp två färdiga vantar med intarsiamönster på!

Tovade tofflor

Nu är tofflorna klara (helt gröna!) och godkända. Inte världssnygga kanske, men ganska ok. Jag lade inte ner hela min själ på att forma till dem, men de passar. Lite i största laget trots en mycket omild behandling i tvättmaskien tillsammans med två par jeans, så de passar kanske ett tag framöver. V blev hur som helst glad! Men en sak retar mig: projektet som skulle göra slut på restgarn gav mig i stället nytt ...

Ska det här föreställa en stickblogg?!

Ja, det kan man verkligen undra. Har kollat runt bland alla fantastiska stickbloggar och alla dessa fantastiska människor som hinner både leva, sticka vackra saker OCH blogga om dem på sina fina bloggar! Jag får akut prestationsångest!





Men sen tänker jag att va fan, jag bloggar och stickar för mitt eget nöjes skull! Om någon läser och tycker det är kul så är det väl en bonus...



Eftersom jag är kass på att lägga upp bilder här kommer en på mina småprojekt jag har nu. Det grå längst upp ska bli en enkel sjal med hålmönster, faktiskt det första mönster jag stickade. Har ett akut behov av en sjal som inte luddar allt för mycket, så mina mohairsjalar fungerar inte. Alltså fick mitt entrådiga gästrikenystan äntligen ett uppdrag!

Till vänster syns en färdig och en högst halvklar eskimo-toffla till V (Å, mamma stickar du pofflor till mig! utbrast han när han hörde vad jag gjorde.) Ett typiskt projekt; restgarnet räckte inte till, så nu får jag inhandla nytt som inte kommer att gå åt mer än en snutt vilket resulterar i fler rester... Vilket har gjort att jag umgåtts med tankar på att göra sista biten av den pofflan randig i andra små eskiomo-rester, men nej -det blir nog att köpa mer grönt.

Tillsist syns en liten bit av en socka i vriden resår som jag tror jag ska ge bort till en bäbis som behöver varma, snygga fötter i vår.

Nu har det i alla fall blivit lite stickning på den här bloggen! (Nu ska T få sin andra frukostgröt
)

Vintertristess

Här på bloggen har det varit tyst länge. Ingen skrivtid och ingen stickinspiration alls. Några små strumpor till T av restgarn är det enda jag åstadkommit på väldigt länge.


Däremot rotade jag i gömmorna en grå dag och hittade en liten skatt; min mormors virkade och knypplade spetsar. Lilla mormor, vilket arbete som ligger där i lådan! Funderar över hur jag kan använda dem på nytt, har en vag idé. Kanske dyker något upp här så småningom. Inte kan jag låta allt bara ligga i en låda och samla damm i alla fall.

Nu längtar jag mest efter våren, en fåfäng längtan det vet jag, eller kanske mest efter solen! Då kanske orken och inspirationen kunde infinna sig.

En grå januarimorgon

Grått är det idag. En väldigt hård skorpa av is täckte allt när vi kom ut i morse, killarna och jag. Jag fick liksom hacka bort isen från bilrutorna och det tog ett tag. Men till slut kom vi iväg och nu är V i förskolan och T sover och jag har en liten stund att dricka frukostkaffe och skiva (och kanske sticka till och med!). Något besök i garnaffären i lördags blev det inte, men väl ett biblioteksbesök. V konsumerar en del böcker just nu och jag är så glad över vårt fina bibliotek! Favoritboken för tillfället är "Vem bestämmer?" av Stina Wirsén, den kan han (och hans ömma föräldrar också vid det här laget) utantill och den dramatiseras allt som oftast här hemma. Absolut roligast är när lilla nalle kastar fil på stora nalle, som svarar med ett rungande "DUMMA UNGE". V skrattar så han kiknar.

På stickfronten, då? Funderar på att gå med i Sockklubben. Ska nog anmäla mig nu, om jag hinner innan T vaknar.

En stund över

Det har varit en intensiv vecka här hemma; V har varit förkyld och T kämpar på med tand nummer två, som kliar och irriterar.

Mina strumpor är klara, V hjälpte mig att ta bilden. Perfekta att värma frusna tår med i soffan, men inget för en jäktad småbarnsmamma att halka runt i (för oj, det var halt på parketten!) och trampa in spagettirester från köksgolvet med...Men då blir strumporna å andra sidan inte utslitna så fort.

Jag har faktiskt inte mycket sticknig på gång just nu, min kofta med mönster från Nina Sagulin är det enda vettiga. Den ska jag ta mig an om en stund. Annars är det mest impulsinhandlade nystan och härvor som ligger här som jag inte har några bra planer för. Ett stackars nystan entrådigt Gästrike som har prövat att bli säkert tre olika sjalar, men ingen riktigt bra.

Min syster som tagit examen har önskat sig en sjal. Det är ju en bra anledning att använda lördag förmiddag åt en vända till garnaffären!

Det var ju inte så svårt!

Sockmönstret jag skrev om härom dagen var ju inte alls så svårt... behövde bara lägga det ifrån mig över en natt, så såg jag hur det skulle vara sen. Så nu är den ena färdig och den andra på gång. Behöver verkligen ett par tjocka sockar när jag sitter i soffan och stickar, gamla hus har kalla och dragiga golv. V ska få hjälpa mig att fota någon dag...

Kallt...

...ute! Jag är glad att jag är inomhus. Nu har jag äntligen tagit mig tid att lägga in lite foton, här kommer några till! På barnens stickade julklappar och på tårtan från treåskalaset igår (gick mest hem hos barnen, färgen är inte så aptitlig, men den smakade gott).

Äntligen!

Här är äntligen en bild! Detta är storebrors strumpor.

Nu finns det kanske hopp om att snart visa fler bilder...

Ett gott nytt år

Bloggen har fört en tynande tillvaro den senaste månaden! Julhelgen har varit trevlig men hektisk, så är det väl för oss alla. Hos oss börjar det så smått med P:s födelsedag på lucia. Inte för att den firas särskilt intensivt, men kaffe och tårta och lite folk på besök innebär ändå lite extrafixande. Idag har julstöket avslutats med V:s treårskalas. Jag har imponerat på främst mig själv genom att baka en prinsesstårta iform av Barbaflink, illblå och allt. Jo, V gillar barbapapa. Han blev glad för den stickade han fick i julklapp, men den liksom försvann bland alla hjuldrivna leksaker som invaderade oss på julafton...

I år har vi julstökat alldeles lagom mycket, så jag har haft tid för stickning på kvällarna i soffan framför tv:n. Det har blivit var sitt par sockar i Fabel till barnen efter ett enkelt Dropsmönster. Sedan har det blivit en ny mössa till mig, också ett dropsmönster. Ett par benvärmare i Marks & Kattens Fame Trend har jag gjort åt mig själv. Mycket snygga och varma. Och så har jag stickat lite på en kofta jag börjat på i höstas, men det är en trög stickning, så den ligger nere igen nu.

MEN. Nu har jag kört fast helt. I kylan har det uppstått ett stort behov av ett par långa varma strumpor. Hittade (ännu) ett mönster hos garnstudio som såg lättstickat och bra ut. Eskimo i en fin grön nyans inhandlades och jag skred till verket. Det gick snabbt med skaftet; men när jag provade var det inget vidare (dålig på att provsticka först...). Repade upp. Nytt mönster från garnstudio, snygga sockar med spetsmönster. Diagrammet såg enkelt ut. Men det var det inte!
Vad jag har svurtit och repat upp, garnet börjar bli luddigt. Nu återstår bara att ringa I, annars får jag nog vara utan sockar i vinter.