Hrönns vantar

 Syster som rider ska få ett par vantar som är både tumvantar och torgvantar i ett, mycket fiffiga. Mönstret kommer från boken Iceland knits och jag följde mönstret helt och hållet. Snabbstickat var det, men det är så svårt för mig att få båda vantarna lika stora. Andra vanten, eller strumpan för den delen, blir alltid mindre. Den här gången stickade jag den ena klar, sedan stickade jag på en sjal i en vecka innan jag gav mig på vante nummer två. De blev ganska lika i storlek. Jag använde Lett lopi som mönstret angav och det blir verkligen varma vantar. Lett lopi är ett favoritgarn, strävt och ulligt! Återstår att sy på knappar och leverera till mottagaren. (Hade ju tänkt att visa en bild på vantarna jag gjort klara, men datorn sammarbetar inte med mig alls.)

Så mycket att sticka

men så lite tid! Just nu har jag tusen idéer men ingen tid. Avslutade just ett par enkla strumpor alldeles före leverans, och nu sitter jag här och vet inte vad jag ska ta tag i. Borde nog avsluta något påbörjat men det är så lockande att börja på nytt! Min Haruni är förresten klar. Kommer säkert att sticka fler, det är ett fint mönster.

Haruni

Sedan ett tag tillbaka gäller en-i-taget-stickning hos mig. Ovanligt, för det mesta finns ett par stycken igång samtidigt (nu kom jag på att jag har ju visst andra stickningar, men inget jag rört på väldigt länge). Så projektet för stunden är en Harunisjal. Den första delen är lättstickad, så lättstickad att jag stickat för långt. Ingen fara egentligen, jag är bara inte säker på att garnet räcker. Och det räckte för att jag skulle tappa sugen. Därför har jag inhandlat garn och virknål. Nu ska här virkas! Jag återkommer med (eventuella) resultat.

Ledig

Fröken är ledig, äntligen semester! Många långa dagar ligger framför och vad som helst kan hända. Men idag är jag bara, vi har bara skrotat runt hemma och gjort mest ingenting. Ja, förutom att jag kunnat konstatera att hemmet förfallit under den senaste tiden. Allt ligger i dammiga högar på fel ställen. Tänk vad småbilar och lego har en förmåga att liksom föröka sig och lägga sig på de mest oväntade platser i hemmet: tvättkorgen, mammans stövlar, under mattan eller i så. Men idag har vi struntat rätt mycket i det och hållit oss ute. Städa kan man ju alltid göra en annan dag...

Tröjan

Här är min tröja! (OK, blogger tycker att bilden ska stå på högkant och jag orkar inte bråka mer... men jag tror tröjan syns ändå.) Otvättad och oblockad, men tror nog inte jag behöver spänna ut den. Har använt en gång, sedan blev det för varmt för ull. Jag stickade den i Lett Lopi och bården är i ett Norogarn jag glömt namnet på. Nu känner jag att det definitivt blir en till kofta i den här rundstickade varianten men i ett grövre garn. Det här sättet passade mig.

Men först ska jag försöka bli klar med mitt nya projekt; en Haruni (ravelry-länk). Jag har börjat ungefär fem gånger, men nu hoppas jag att storleken på stickor stämmer och att jag är uppmärksam på mönstret så att ihoptagningarna hamnar åt rätt håll, för jag är inte säker på att jag orkar repa upp en gång till.

Pyssel

Nu är det klart, mitt pyssel jag sysselsatt mig med ett tag. Jag har nog inte sytt ett enda korsstygn sedan syslöjden på högstadiet så det tog sin lilla tid. Jag funderade inte så mycket över kompositionen när jag höll på, men jag är rätt nöjd med resultatet. Ännu mer nöjd är jag över min tröja som faktiskt är både klar och använd. Jag kunde ju slutföra en tröjstickning! Jag tror jag ska låta äldsta sonen fota den någon dag, den måste jag ju blogga.

Och förstås

Vi har ju hunnit fira en treåring också. Hans tårta ska väl i rättvisans namn bloggas den med:

Är det någon här?

Det var bra länge sedan jag skrev något på bloggen. Stickat har jag ju gjort men uppenbarligen inte bloggat. I ärlighetens namn har jag inte stickat så värst mycket heller. Jag började på en rundstickad kofta, jag improviserade men allt verkade gå vägen. När ärmarna var fastsatta och jag närmade mig slutet insåg jag att längden inte var som jag tänkt. Bara att göra om, med andra ord. Det är i dessa lägen jag sticker huvudet i sanden och startar nya stickningar, så det var precis vad jag gjorde.

Av garnet som skulle blivit en Laminaria (den repade jag upp för jag tappade en maska någonstans och det var liksom inte värt besväret med att fixa till och dessutom var det ju fel för jag hade tappat räkningen på varven) av det garnet har det nu blivit en till Svärmorssjal. Det är väl i princip den jag stickat på de senaste månaderna (nej, det går inte så fort). Den blev klar i söndags så i veckan tog jag mig i kragen och började om med koftan. Kanske kan värma mig nästa höst.

Sjalen har i alla fall värmt en frusen fröken med ett kallt klassrum den här veckan. Garnet i sjalen är Drops Lace och det fina mönstret från Sticka!

Kofta

Har en kofta liggande som nästan är klar. Den har legat så alldeles för länge. Jag började fundera över varför, för jag behöver verkligen en kofta och jag tror att den blir bra på. Den är snabbstickad och rätt okomplicerad. Ändå blir den aldrig klar. Men nu vet jag var skon klämmer: det är så jämrans tråkigt att mäta hela tiden. Det stannar upp stickandet ideligen. Men slarvar man med att mäta så blir det ju inte så bra, har jag märkt. De olika delarna passar inte med varandra utan behöver göras om. Tråkigt. Därför ligger den där, koftan, och ger mig lite dåligt samvete emellanåt.

Den isländska koftan jag stickade till syrran kändes däremot inte alls lika tråkig att sticka för den stickades ju runt och bestod inte av så många olika delar som måste passa ihop. Alltså har jag nu börjat med att sticka mig en kofta enligt samma princip men enfärgad och i ett tunnare garn. Har hopp om att snart äga en egenstickad kofta!

Kalas

Igår hade vi femårskalas! Jag vet inte hur P och sonen lyckades spåna fram att tårtan skulle föreställa barbapappa som en femma och att vi skulle baka en sådan, men resultatet blev ganska bra. Och gott. Och framför allt - femåringen var helnöjd!

Lite har jag hunnit sticka också, min Ingrid-sjal i färöiskt garn är klar. Jag valde att sticka spetsbården i naturgrå ull av okänt ursprung (Ullcentrum skulle jag gissa) och gjorde avmaskningskanten i samma garn som resten av sjalen. Det blev bra till slut, men jag repade upp och gjorde om några gånger. Först för att jag insåg när jag stickat halva spetskanten att garnet aldrig skulle räcka (men jag hade en livlina!), andra gången bytte jag garn, men var så mån om att använda så mycket som möjligt av det första garnet att jag inte tänkte efter var bytet skulle ske snyggast. Ett tag tänkte jag fuska och strunta i att göra om, men jag insåg att jag skulle reta mig på felet så jag repade upp ytterligare en gång (utan livlina...) Och jag kan konstatera att det i slutändan var värt arbetet. Ullen är tvåtrådig och sjalen blir nog precis så varm och oöm som jag hade tänkt mig. Mönstret har jag hittat hos Stick å brinn och det var lättstickat och fint.

(ett litet ps. Jag förstår inte varför blogger inte låter mig välja var mina bilder ska vara i inläggen? Eller är jag mycket oteknisk kanske?)