Redan söndag

Efter en vecka på jobbet är jag redan inne i jobblunken igen; det där som gör att veckan bara består av måndagar och fredagar, alla andra dagar bara liksom svischar förbi. Det har varit roligt att träffa alla elever igen, men det känns lite tomt och konstigt att åka ifrån sina egna barn på morgonen.

Så värst mycket stickning har det inte blivit, men jag har ett intressant projekt på gång som jag stickat lite på i alla fall. T ska få en mössa och jordgubbsmössor i all ära, men det här blir nog en krusbärsmössa har jag insett. Mest kanske på grund av färgvalet. Antingen blir den lite rolig eller så blir den helt förskräcklig. Det återstår att se, hur det än blir lovar jag att visa en bild den är klar. Men eftersom det är roligare med en bild kommer denna, på en figur som flyttade in före påsk och som är så söt att den fått vara kvar framme (men den sorterar nog inte under kategorin påskpynt ändå :)

Små projekt

Eftersom jag är lite otålig och eftersom min spetssjal kräver så mycket koncentration har jag lite smågrejer vid sidan av. Ett sådant projekt var systers mobilfodral. Det har nu landat hos mottagaren så jag kan visa en bild. Det var en mycket enkel, improviserad stickning: jag dubbelstickade några cm (7?), öppnade och gjorde några hål för bandet och avslutade med resår en liten bit. Garnet är Lett lopi och det svarta luddiga som jag maskade av i är från min barbapappastickning i julas, något luddigt i syntet. Voila, en mobilpåse a la syster!

Ett par små strumpor till är på gång också, men annars har jag mest tagit hand om snoriga, febriga små. Och på måndag börjar jag jobba igen efter ett helt år som föräldraledig. Det känns lite konstigt, men roligt också.

Nya projekt

Jag gillar verkligen min nya sjalstickning, men som jag antytt kräver den min fulla uppmärksamhet för att inte rasa iväg och bli alldeles fel. Så jag måste hitta något lagom litet att ha vid sidan av. Därför blir det en liten påse till systers mobil av nån passande rest, jag har redan en vag idé. Och en hel del rester.

Har lite dåligt samvete för att jag inte stickat något av mönstren till årets sockklubb eller pulsklubb, och det var ju inte för att ge mig själv dåligt samvete jag gick med! Så det ska jag också ta tag i.

Annars är det utomhus jag har tagit tag idag. Jag kan få lite trädgårdsryck ibland, särskilt på våren. Jag och grensaxen gick lös på asp- och sälgslyet som invaderat bortersta hörnet av tomten. Rishögen från i höstas växte ordentligt. Jag hoppas på påskbrasa!

Till min stora överraskning hittade jag små spirande krokusblad, på en helt annan del av tomten. V och jag planterade på vinst och förlust några krokuslökar förra våren (vilket är fel planteringstid, jag vet), men se där - det gick bra ändå. Det där med att göra grejer på vinst och förlust gillar jag (men kanske inte när det gäller att sy gardiner...).

Våffeldags

Idag är det visst dags att ta fram våffeljärnet. Det är faktiskt vår i luften! Jag ska nog ta min nya, fina vårhalsduk när jag går ut idag.

Fick repa upp ett par varv på min sjal igår kväll. Det var helt plötsligt fler maskor på ena sidan mittmaskan än på den andra och ingenting stämde alls. Måste ha gjort några extra omtag eller nåt, men jag upptäckte det i tid i alla fall. Min slutsats är att inte sticka på just den sjalen till Bolibompa tillsammans med en frågvis treåring!

Säll är den som har som rättesnöre

... att man bör nog tänka efter före. Jag bör nog tänka efter före nästa gång jag får ett infall att sy, inser jag när jag nyss hängde upp en gardin jag sydde i går. Jag önskar verkligen att jag kunde sy, jag har till och med ett litet tyglager med tyg jag hoppas någon gång sy fantastiska saker av.


I verkligheten är det inte så. I verkligheten har jag inte ens en egen symaskin, utan lånar svärmors Husqvarna Automatic från 60-talet (den är jättefin, jag satt en lång stund och läste intruktionsboken bara för att den var så fin) när jag får för mig att försöka. Och igår skulle det alltså bli gardin till hallen. Tyget är vackert och lite vårligt och eftersom huset är gammalt är det förlåtande snett och vint, så man ser kanske inte hur snett och illa jag sytt. Tänkte ett tag lägga ut en bild, men -nej. Kanske en bild på tyget? Eller på gröna fina Husqvarna? Kan bara konstatera att jag inte kan sy. ;)

MEN, måste jag påpeka, jag håller nog på att lära mig sticka! Spetssjalen går som en dans. Ingen TV-stickning dock.

Clapotis

Nu har jag en bild av min Clapotis i miniformat. Jag gillar mönstret och kommer säkert att göra en hel någon gång.

I går kväll satte jag i gång med min spetssjal och det går riktigt bra så här efter si sådär tio varv. Uppläggningen förstod jag inte riktigt så jag uppfann förmodligen något nytt, men det ser ok ut ialla fall.

Och nej, mina intarsiavantar har jag inte kommit någon vart med. T rev i min garnkorg i går och jag nästan hoppades att vantarna skulle ryka iväg med alla nystan som for så att jag slapp dem...

Klar!

Efter lite klurande bestämde jag mig för att göra en mindre version av Knitttys Clapotis av mitt lyxgarn, två nystan Furin från Noro. Ett udda garn förstod jag efter att ha letat runt på Ravelry, där fanns tre ynka projekt i det garnet (inget av dem jag blev inspirerad av).

Så en halsduk blev det och nu är den klar, men kameran och jag var inte riktigt överens för färgerna blev inte fina på bild och sedan tog batterierna slut... Bild kommer en annan dag alltså. Här måste jag säga att färgerna överraskade mig i verkligheten också. Det som syntes av garnet var skiftningar i körsbärsrött, vitt, turkos och en aning olivgrönt. Men visade sig även skifta i laxrosa och senapsgult (!). Funderade ett tag på att ta bort de grällaste partierna, men jag hade ju inte så mycket garn så tillslut fick det bli som det ville och det blev ganska bra ändå.

Sedan fick jag en fin födelsedagspresent av vännen I, en garnhärva och ett mönster på en spetssjal. Den ska jag börja på så snart som möjligt! Garnet är nystat och klart. Tänk att hon visste att det var precis vad jag behövde.