Klar!

Efter lite klurande bestämde jag mig för att göra en mindre version av Knitttys Clapotis av mitt lyxgarn, två nystan Furin från Noro. Ett udda garn förstod jag efter att ha letat runt på Ravelry, där fanns tre ynka projekt i det garnet (inget av dem jag blev inspirerad av).

Så en halsduk blev det och nu är den klar, men kameran och jag var inte riktigt överens för färgerna blev inte fina på bild och sedan tog batterierna slut... Bild kommer en annan dag alltså. Här måste jag säga att färgerna överraskade mig i verkligheten också. Det som syntes av garnet var skiftningar i körsbärsrött, vitt, turkos och en aning olivgrönt. Men visade sig även skifta i laxrosa och senapsgult (!). Funderade ett tag på att ta bort de grällaste partierna, men jag hade ju inte så mycket garn så tillslut fick det bli som det ville och det blev ganska bra ändå.

Sedan fick jag en fin födelsedagspresent av vännen I, en garnhärva och ett mönster på en spetssjal. Den ska jag börja på så snart som möjligt! Garnet är nystat och klart. Tänk att hon visste att det var precis vad jag behövde.

... och börjat fippla med tangenterna istället ;)

(Råkade halka och publicerade endast min rubrik!) Ja, här kommer inlägget istället:
Har som sagt slutat svära, helt enkelt eftersom jag lagt min intarsiastickning på hyllan ett tag. Men jag ser den varje dag och endera dagen får jag nog och hugger in på den igen.

Var i den stora staden i helgen och strosade omkring. Hade ingen lust att handla kläder alls, för allt såg exakt ut som min mammas 80-talsgarderob: marinblå raka kavajer med upprullade ärmar i alla affärer. Det är nog så man inser att man inte är så hipp längre, (fast det har jag nog aldrig varit iof)... Men garn vill jag alltid handla så det gjorde jag. Ett lyxgarn i vårfärger, som jag ska visa en bild på snart hoppas jag. Kanske V får hjälpa mig att fota, så det blir gjort! En halsduk kanske det blir, det får man väl aldrig för många av?

Nu har jag slutat svära...

#%&@!#¤!!

Usch, så många fula ord som vill hoppa ur min mun!

Jag har hittat ett jättefint vantmönster med en figur på varje vante, som ska stickas i intarsia. Det såg inte så svårt ut men skenet kan bedra. Ja, själva vanten är ju inte komplicerad men den lilla oskyldiga figuren mitt på... Jag har känt mig som Papphammar vissa stunder när allt garn bara har trasslat och det är stora hål på ställen där det inte ska vara hål och baksidan ser ut som ett råttbo (jag använder en bakgrundsfärg och tre mönsterfärger, mycket att hålla reda på).

Men, det är bara att repa upp, se glad ut, ta ett djupt andetag och börja om. Efter att ha försökt läsa mig till på olika ställen hur det ska gå till, ska jag ge mig på ett nytt försök. En vacker dag ska jag nog kunna visa upp två färdiga vantar med intarsiamönster på!

Tovade tofflor

Nu är tofflorna klara (helt gröna!) och godkända. Inte världssnygga kanske, men ganska ok. Jag lade inte ner hela min själ på att forma till dem, men de passar. Lite i största laget trots en mycket omild behandling i tvättmaskien tillsammans med två par jeans, så de passar kanske ett tag framöver. V blev hur som helst glad! Men en sak retar mig: projektet som skulle göra slut på restgarn gav mig i stället nytt ...

Ska det här föreställa en stickblogg?!

Ja, det kan man verkligen undra. Har kollat runt bland alla fantastiska stickbloggar och alla dessa fantastiska människor som hinner både leva, sticka vackra saker OCH blogga om dem på sina fina bloggar! Jag får akut prestationsångest!





Men sen tänker jag att va fan, jag bloggar och stickar för mitt eget nöjes skull! Om någon läser och tycker det är kul så är det väl en bonus...



Eftersom jag är kass på att lägga upp bilder här kommer en på mina småprojekt jag har nu. Det grå längst upp ska bli en enkel sjal med hålmönster, faktiskt det första mönster jag stickade. Har ett akut behov av en sjal som inte luddar allt för mycket, så mina mohairsjalar fungerar inte. Alltså fick mitt entrådiga gästrikenystan äntligen ett uppdrag!

Till vänster syns en färdig och en högst halvklar eskimo-toffla till V (Å, mamma stickar du pofflor till mig! utbrast han när han hörde vad jag gjorde.) Ett typiskt projekt; restgarnet räckte inte till, så nu får jag inhandla nytt som inte kommer att gå åt mer än en snutt vilket resulterar i fler rester... Vilket har gjort att jag umgåtts med tankar på att göra sista biten av den pofflan randig i andra små eskiomo-rester, men nej -det blir nog att köpa mer grönt.

Tillsist syns en liten bit av en socka i vriden resår som jag tror jag ska ge bort till en bäbis som behöver varma, snygga fötter i vår.

Nu har det i alla fall blivit lite stickning på den här bloggen! (Nu ska T få sin andra frukostgröt
)

Vintertristess

Här på bloggen har det varit tyst länge. Ingen skrivtid och ingen stickinspiration alls. Några små strumpor till T av restgarn är det enda jag åstadkommit på väldigt länge.


Däremot rotade jag i gömmorna en grå dag och hittade en liten skatt; min mormors virkade och knypplade spetsar. Lilla mormor, vilket arbete som ligger där i lådan! Funderar över hur jag kan använda dem på nytt, har en vag idé. Kanske dyker något upp här så småningom. Inte kan jag låta allt bara ligga i en låda och samla damm i alla fall.

Nu längtar jag mest efter våren, en fåfäng längtan det vet jag, eller kanske mest efter solen! Då kanske orken och inspirationen kunde infinna sig.